IK CELTIC

Säsongen 2012/2013

Celtic tog sig på söndagen an VF. VF som startat serien med en victoria hade i tanken att fixa ännu en denna dag. Då vi spelar på samma hemmaplan är derby en tanke som vi samtliga hade. Redan på uppvärmningen märkte vi av derbyintrigerna då VF hade tagit samtliga bollar i speldugligt skick. Undertecknad har inte varit med om så dåliga bollar sen skolidrotten på mellanstadiet. Att vår Isländske vän Grizzy drog med axelskada och var således indisponibel samt att väggen från Östergötland drogs med kråka i näsan under veckan gjorde inte saken bättre. Dock var inte allt i förberedelserna skit. Läktarna fylldes upp av diverse löst folk blandat med en och annan Celticprofil. Bas gjorde entré med little J och sambo i släptåg. Han såg spelsugen ut men ska som bekant under kniven senare i höst. CC Rynning var även på plats liksom Julle och Calle Lang, dock får de gubbarna närmast räknas som inventarier på Celtickamper numera. På läktaren satt också en hel laguppställning Keltare som senare under eftermiddagen skulle ha seriepremiär mot Ale.
Matchen drar igång med VF i anfallsläge, och så såg det ut i 2 min kändes det som. Frölunda praktiserade väldig långa anfall matchen igenom och detta skulle bli ett eldprov för Celtics tålamod i defensiven. Vi visste att VF har tunga pjäser på ytternio och en slankt graciös historia mellan dessa bestar. Vi kom överens om att spela riktigt aggressivt mot just bestarna och låta eleganten leka fritt i mitten. Detta var hyfsat lyckat då skyttet inte alls kom till under hela matchen, däremot gjorde eleganten 9 baljor och det kan vi nog komma överens om att det var några för mycket. Vi ska dock ha klart för oss att vi under första halvlek har ett solitt försvar och bra spridning på målskyttet framåt. Det som låg oss lit i fatet var att Sander efter 20 min lyckats få dubbla 2or och fick bara användas sporadiskt bakåt. Lurigas i första var VF felhänte kantgubbe samt Roseros La Ligaklassade avslut i bortre kryllan. Rosero drar isär men istället för standardtillbakaspel till V9 tar han läget, hänger länge, drar ner armen för skott nere. Målvaken börja då givetvis droppa armar och Rosero drar upp en projektil i krysset. Det gick ett mysigt sus genom publiken. Tycke mig tom höra bravo, excellente, splendido från Hagesjö och resten av expertläktaren. För er som varit i Kultan under matchdag vet hur kräsen publik är här. Nåväl ledning för det röda kollektivet med 13-11 i paus.

Snacket i vilan går mest ut på att fortsätta noggrannheten bakåt och rörelse framåt. Detta gav till hälften utdelning i andra akten, vi ser verkligen till att hjälpa Palmqvist som kommit in i kassen efter Martin. VF gör fem mål under de femton inledande minuterna av andra. I detta skede ska ju givetvis Celtic ha dödat matchen men orken att lira offensivt verkar vara borta då vi kämpar som (valfri liknelse stoppas in här). VF börja inte producera förrän Svensson åker på en mycket diskutabelt tvåa. De två mycket kompetenta rättskiparna pallade inte riktigt trycket från läktaren och var tvungna att jämn ut matchen. Den gode Svensson som i alla lägen vill se rättvisa och fair play skulle i en frikastsituation sjangtilt ge VF bollen så kastet skedde på rätt plats. Celtics övriga gubbar trodde frikastet var rött och sprang målkåta på kontring och ville absolut inte hjälpa en ensam kantspelare i försvaret. Domarna tycke då att den av laget helt övergivne Svensson osportslig länge höll i bollen och visade ut denna matyr. Dolkar i ryggen från alla håll sa de få objektiva ögonen på läktaren.
Utvisningen vinner VF med 3-0 och det är match igen. När Celtic blir fulltaliga efter denna fars lägger vi i en högre växel och gör mål i fem raka anfall. Matchen är nu död och Celtic borde om vi haft koncentration vunnit med tio. Nu springer mest lagen och byter mål sista 7-8 minuterna och matchen slutar helt odramatiskt med seger för de röda med 27-23. Full poäng efter två matcher, gott de.

Att ta med oss: försvarsspel

Att träna på: spel 6-5 samt fantasi i standardanfallen.