IK CELTIC

Säsongen 2010/2011

Långresan mot Tostared startade med sedvanlig grötfrukost. Den fiberberikade delikatessen hade dagen till ära förgyllts av hemmagjord äppelmos. Inget skulle lämnas åt slumpen så de obligatoriska grovsmörgåsarna med kalkonpålägg breddes under andakt till den ljuvliga doften av nybryggt kaffe. En något kvalmig banan trycktes ner och magen var nöjd.
Färden mot den mest avlägsna matchen startade i uppsluppen stämning i Valhalla. Det var huggsexa om platserna i starcar, de som trodde de satt i starcar trodde fel utan denna rattade Limpan med beröm. Som kartläsare gjorde Bas en stabil insats och lyckades få tre stjärnor på flera banor i angry bird. Baksätet utgjordes av de vänsterhänta bolltrollarna som under ordnade former namedroppade lag från vildmarken som gör det bra i högre divisioner, båda undrade var det forna div 1 södra gänget Myresjö tagit vägen. Allt kändes som vi hade något stort på gång denna söndag.
Väl framme vid Arenahallen tog sällskapet en rundtur i omgivningen och upptäckte förutsättningar inte många gymnastikdirektörer i Göteborgs kommun har att laborera med. Undrar verkligen om Tostaredsikonen Wikerud har 1000 servess på gruset och runt 150 baljor på den något vildvuxna gräsplätten bakom hallen?
Celtic var till match laddade ändå om Victor verkade något skärrad av situationens allvar, toabesöken avlöste varandra och skribenten tyckte sig skönja spår av fetthaltig kost i Gustavsbergs porslinet.
Efter första förlorade slantsinglingen för säsongen startade matchen med Tostaredsmål. Celtic var alldeles för passiva i försvarsspelet och lät TIK:s ytternio gång efter annan komma in över zon och riva större hål i mittförsvaret än Hulk Hogan gör i sina brottarlinnen. Anfallsspelet gav också det mer att önska inledningsvis. När vi lossade stora kanonen tog den i block eller virket. Tostared fick greppet om matchen precis som de ville. Dock kändes inte uppförsbacken alltför brant utan vi körde på och började så smått att knapra in mål för mål. Tostared kontrade direkt med att ställa om till offensivare försvar och vi behöver några nya anfall att acklimatisera oss till detta. Lagom till att vi kommit på vad som skall göras då kom halvtidsvilan.
Vi pratade om att vi hade matchen i egna händer och var egentligen ett något bättre lag om vi tar gubbe för gubbe, men som alltid avgörs matcher under speltid inte under vila.
I andra halvlek kommer vi till många lägen genom bra linjeröreslse. Men så fort vi kom nafsande på Tostareds ledning brände vi de fina lägen vi jobbat oss till, eller skall vi ge burväktaren lite cred??
Vi hade nog 25 unforced errors sista 30 min i denna kamp och bakåt hade vi fortsatt svårt med deras halvdistansskytte. Tidigare nämnde Wikerud måste vara den spelaren som betyder mest för sitt lag i denna division. Så fort det behövdes ett Tostaredsmål fixade han det på något sätt, starkt jobbat.
Aggerstam hade inget annat alternativ än att beordra dubbelpunkt. Ett lyckat val i skribentens ögon då utfyllnadsspelarna i Tostared hade svåra problem att smälla dit skinnbiten. Det sorgliga i sagan är att Celtic inte heller förmådde hitta nätet. Franska nerver kallas det har jag snappat upp. Matchen rinner Celtic ur händerna och tiden försvinner iväg snabbare än en 70is Skåne på midsommarafton.
Vi torskar mot ett vilt kämpande Tostared som är förtjänta av silverpengen i serien. De spelar perfekt utifrån det manskap de ställer på planen och tror inte de är bättre än de är.
Celtic gör den del bra saker (läs rullespelet när vi har tålamod) men behöver vara något kallare i avslutningslägerna. Slutresultat 29-21.

Individuell kritik!
Hade det varit Chalmers kunde hela Celtics gäng sett fram emot omtentaperiod trots lyckad dugga.