IK CELTIC

Säsongen 2011/2012

En hård och rättvis helg kulminerade i långresa till Varberg på söndagen. Redan tidigt på morgonen blev vi varse om Blombergs vab men han ska vara fit for fight redan till nästa säsong.
Att Palmqvist låg hemma i pojkrummet och slickade såren av en avancemangsfest visste vi redan. Noterbart att Palmqvist avancerat med tre föreningar denna säsong, det är stort. Celtic, Kelt och en tredje kontinent som den riskinbitne hade uttryckt det hela.

Hur som helst var vi ändock ett slagkraftigt gäng som intog bowlingens kafeteria. Av stämningen gick att utläsa en oerhörd taggning (om var segerbanketten skulle äga rum och vem som skulle dra nit å få sitta mitten bak). Den gode Varberg tog här ansvar som den ungdom han är, satte sig i vasaloppspositionen och började omgående snacka ner gubbarna i motståndarlaget. Skribenten fick vända sig om för att kolla om det var Mattelin som kryddade men som sagt så var det Varberg som snackade ner Varberg sas.

Första pitstop skedde på det gamla beprövade raststället vid avfart Varberg norra, men till skribentens förtret hade Clock gått i graven och de två större amerikanska snabbmatskedjorna hade tagit över rulliansen av högkolesterolhaltig helfabrikatsföda . Skribenten och KP gled in för ett toabesök och lite gott samkväm över snabbfika. Då barnlåset i bilen tydligen inte varit urkopplat kom kidsen i baksätet inte ut ur herrgårdsvagnen och in på raststället. De underhåll istället varandra med skräckhistorier och Draw Something matcher eller vad gör dagens ungdomar för att döda lite tid? (fika och samkväm IRL faller tydligen dem inte i god jord).

Framme i arenan blev vi som vanligt trevligt bemötta av en öppen kiosk och motståndets lagledare kom omgående med en välkommande hälsning. Så fort artighetsfraserna var avklarade kom de sedvanliga harangerna om gårdagens bravader som gardering om matchutfallet inte skulle vara till belåtenhet. (Tror samtliga gäng i denna serie kan ha lite problem med manskapet på just söndagsmatcher). Likartade garderingskort spelades ut även vid första mötet lagen emellan men vid det tillfället siktade lagledaren på en betydligt mer framskjuten placering i tabellen.

Slayer som för dagen antagit utmaningen att tämja Celtics stjärnspelare var coachriktigt klädd i blåjeans, träningsoverallsjacka och ljusa tennisskor av tyskt fabrikat meddelade startsexan och föreställningen kunde börja. Matchen såg inledningsvis ut som man kunde tänka sig när serien redan är avgjord. Lagen kände lite på varandra och vi släppte några billiga mål. I Celtic ville Victor visa framfötterna och låg bakom det mesta de röde producerade framåt. Även Sunken bör nämnas för sin insats första 20 min. Då det är sista matchen på bra länge är det viktigt att ens namn står högt på listan över målskyttar på hemsidan över hela långa sommarlovet.
Enda incidenten värd att skriva hem om första 30 var när Sander bröstade ner ett kontringsförsök från Varbergs största offensiva hot mr pivot. När mr pivot smakat klart på målgårdsgolvet flög han upp lika rasande som matadoren när Ferdinand inte reagerat på taffliga provokationer. Mr pivot belönas när han gapat färdigt (svordomar på en söndag!?) med en tvåa av rättsskiparna. Det är för undertecknad något märkligt att unga killar som siktar uppåt i sina idrottskarriärer oftast är de som gnäller mest över smällar och hårt spel. Känns som det bör vara hårdare tryck på en allsvensk träning (Grattis HKV till avancemanget) än serielunken på handbollens bakgård.

Halvtidsvilans snack innehöll ett ord: Koncentration.

Detta lyckades vi snappa upp och skärpningen visade sig omgående i de defensiva delarna av spelet. Som vi gjort vid några tillfällen tidigare denna säsong stängde vi butiken i 10 min. Tror Varberg fick passivitetsvarning 4 ggr under denna period. De få chanser de lyckades skapa inledningsvis tog Martin väl hand om. Det något yngre motståndet blev allt mer frustrerade och hade Celtic bara kunnat koncentrera sig även i det offensiva spelet hade matchen dödats effektivare än folk tappar respekten för en Chalmerist i kåroverall. Det brändes kontringslägen, det gjordes stegfel, vi genade i målgården, det gjordes felaktiga spärrar och kastades bort passningar som aldrig förr. Ingen nämnd och ingen glömd i denna felbesultskavalkad, sällan har uttrycket High Chaparall varit mer pricksäkert. Till och med den i förste halvlek så säkre Sunken lyckades ta stegfel i en kontring och istället för ett hemspring följde han tangentens riktning rakt ut i boxen. Där ute i kylan fortsatte Sunken med sin heta inställning elda på lagkamrater med uppmuntrande pepptalk. Han visar verkligen att han förtjänar bindeln på plan och utanför under matchtid, lite ansvar även utöver de 60 min föreställningen pågår är det Lövetklass!
Dock är pojken ung och i slutskedet rinner det över för den annars så väluppfostrade Sunken som i pubertalt adrenalinutbrott lyckas (till lagkamraternas glädje) dra på sig en dubbelback. Dubbelback har inte utdömts i div 4 tidigare så kalenderbitaren får meddela senast möjliga tillfälle det kunde inträffa i en Celticmatch. All denna uppståndelse för en incident som man kunnat räkna ut även om man inte varit studieskuldstyngd. Att en kille född på 90-talet inte skall hinna ifatt en gubbe närmre 30 är väl standard i dagens samhälle, så lite rycksäck får man allt räkna med. Hade det varit ett överfall hade domaren blåst straff och två minuter, nu friades situationen. Skribenten tycker nästan Anders kunde bli avblås för offensiv foul i situationen, eller inte!!!
Men som alltid vill domare på mindre ort göra matcher jämnare än de igentligen är och denna gång skulle vi även avgjort kampen tidigare. Nacken som hoppat i kassen sista 20 får istället göra några fina parader och vi vinner matchen med 22-21.

Champagnekorkarna avfyras och stämningen är på topp som sig bör en söndag i mars när man vunnit serien.

I hopp om ett fint uppehåll
-Skribenten