IK CELTIC

Säsongen 2011/2012

Kelts röda bröder styrde på tisdagskvällen bilkaravanen till parketten i Aranäshallen för möte med Aranäs 09. I Valhallas bowlingcafé samlades en skön skara människor där vi från söndagens match mot Backa hade ersatt Bubka och Westman Sr med Pitabröd och stjärnglans i form av Bäck, inlånad från Celtic. KP inledde kvällens trippelfika med en chokladboll, Mattelin hade packat med matchtröjan och Slayer hade taktiskt skolkat sista skoltimmen för att hinna värma på lite gröt som uppladdning. Off we went.

Aranäshallen bjöd på stormatch redan före kvällens hetaste kamp. Det var Fjärås och Ale som bjöd på riktigt usel Division 3-handboll där de tekniska felen haglade lika tätt som vi numera kan se skäggstråna stå på Gunners haka. Snyggt, trendigt och svärmorsdrömspoängen haglar. Läser han King Magazine? Mattelins bil fick inväntas, stopp för inköp av Happy Meal i Kållered tydligen. KP följde upp chokladbollen med en brutal mjukglass medan vi spanade in motståndartruppen. Pelle Linders lyste med sin frånvaro denna gång. Däremot fanns det lirare med Allsvenska meriter från 70-talet, kul att gubbarna håller igång.

Slayer plockade återigen hem slantsinglingen, har nu seger i 12 av 13 denna säsong och KP har 13 av 13 i sekretariatet. Kelt börjar taggat med bra snack bakåt och följer spelplanen rätt så bra framåt. Senaste tiden har en spelidé och tanke om hur vi ska lira börjat förankras och konstruktiva diskussioner förs, det är kul att lira i Kelt numera. Vi smyger upp i en liten ledning men Aranäs biter sig fast med lite räviga inspel från kant och några bortkastade kontringsförsök från vår sida. Dock bra att vi försöker driva upp tempot, kvaliteten kommer förbättras ju fler försök som görs, hotet finns där och Aranäs såg trötta ut i slutet av första 25. 10-11 till gästerna i halvtid.

Härligt att se engagemanget i halvtidssnacket, alla vill vara med och bidra och bryr sig, viktigt på den här nivån att alla tycker det är kul. Vi kommer fram till att fortsätta mala och trycka på i kontringsspelet för att trötta våra motståndare. Också viktigt att bibehålla vår tanke framåt och att fortsätta kliva dit och hjälpa varandra bakåt. 1,2,3, KELT!

Den andra halvleken börjar jämnt och undertecknad springer och väntar på att rycket ska komma. Och visst kommer det, men åt fel håll! Vi går in i en svacka och några stirriga och stressiga minuter framåt gör att Aranäs istället glider ifrån och leder med 19-15 med 10 minuter kvar. Här kunde matchen definivt varit död, men gubbarna sliter och jobbar och coach Mattelin göra några genidrag. En punktmarkering och att byta in sig själv, trots nyopererad hals, är precis den förändring som behövs för att vända på steken.

Vi går snabbt ikapp till 20-20 och börjar få vittring. Det är också nu vi ser skillnaden på Kelt i år jämfört med tidigare säsonger. Vi håller huvudena någorlunda kalla, höjer oss lite extra och lyckas till slut, efter en dramatisk slutminut kamma hem segern med 22-23. Detta trots att Eskilstunas bidrag till gärdsgårdserien lyckas både ta stegfel och bli utvisad för bollspark när Kelt går till matchens, som det var tänkt, sista anfall i ledning med 1. Diskussioner förs om det är värt en back, rapport från disciplinkommitéen kommer senare i veckan.

Kelt repar sig iallafall från helgens kross och tar en riktig lagseger. Ingen faller ur ramen och vi nöter på spelidén. Det kommer vi fortsätta göra på kommande träningar och vi ser med tillförsikt fram mot kommande kamper i Division 5. Härligt eftersnack i omklädningsrummet följdes upp av Sportextra på bilradion och en tur till Valhalla för att släppa av blå väskan.

Nu tror ni kanske referatet är slut. Men någonting fattas. Just det, ett fikastopp! En grillad med bröd inhandlades på Statoil Munkebäcksmotet och trippeln var komplett. Att sitta i shotgun i den legendariska röda Volvon var som att följa Man Utd 1999, bara njuta av showen och trippelvinsten.

Nästa kamp spelas i Kultan söndagen den 29 januari mot Lerums påläggskalvar i Baltic. Räkna med tuff match, det slutade oavgjort i höstas.